Sömnbristtankar

Jag kan inte sova, för jag kan inte slappna av. För när jag slappnar av blir jag ledsen. Ledsen och rädd. Liten. Så istället är jag sömnlös. och orkeslös om dagarna.

På tisdag kväll är jag i Italien. Men jag kan inte helt motivera mig. Vill jag det här?

Snart måste jag nog ställa frågan om det här var ofrånkomligt, vare sig jag skulle åkt eller ej. Jag vet inte vilket svar jag vill ha. ärligt, kanske. Skulle jag fått komma nära annars? Å måste jag göra mig själv till ett offer? måste jag vara så svag och beroende, kan jag inte få vara hård och tuff. säker ner i själen på att det jag är, det är bra? måste jag ha gjort mig själv så bräcklig bakom alla skyddsmurar. vem ska trösta knyttet som sitter längst in och inte vill visa sitt riktiga sköra jag, det finns nog ingen plats i världen för blottade själar. nej, skinn på näsan, det är ett måste.

Jag vill inte vara stark längre.