Tjöt

Prata. Prata prata prata. Ibland är det skönt att bara prata. Prata hit, prata dit. Inte prata alls. Om ingenting, om allt. Prata å säga det man egentligen vill säga, det man inte kan säga, men kan säga på andra sätt. Prata prata prata prata....prataprataprataprata..... m. Det tycker jag om. Blir lugn. Å skön. Ja, det är fint.

Festligt

Ja, det är fint med fest. Det är kul med fest. Man blir så glad i goa vänners lag. Livet känns så lätt å mysigt, å man bara lyser. Det bara lyser om en. Om alla andra också. Tänk om man alltid fick lysa så. Härligt.

Det var förfest på min veranda. Fast så mycket förfest blev det aldrig, för vi var inte klara föränn framåt fyra. Det var en gång en förfest, fast den stannade och kom ingen vart. Är inte det den bästa av fester?

Många gamla minnen blev det, träffar man folk som man inte sett på två år blir det så. Varför blir alla minnen vackra? Resten är förstås inte värt att bli ihågkommet. Roligt med minnen.

Hög på glada känslor.

Bättre

Jag mår så mycket bättre i sällskap av bra vänner. Då känner jag mig hel igen. Nu har jag kommit på vad det var som saknades. Mm. Svårare än så var det inte. Lätt som en plätt, svårt att komma på vad som saknas bara, innan man får tillbax det. Mm.

Avundsjuk

Jag är alltid så himla avundsjuk på alla dessa vackra tjej- och kvinnokroppar.
De är så snygga, jag vill också vara så snygg.
Å så smala, jag vill också vara så smal.
Jag blir så avundsjuk, det får mig att må dåligt.

Men jag har ett knep, när jag snurrar in mig i ”fan va ful jag är, jag duger inget till”-karusellen; jag räknar kroppar på stan. En lista med fula människor å en lista med vackra människor. Det får mig alltid att må bättre. För de fula är så många fler. Å då känner jag mig inte så värdelös längre.

Varför tycker jag egentligen att de är fula för? Vad är det som gör en människa ful eller snygg? Har hört nått om symmetri, men vaddå symmetri, det borde väl finnas ful symmetri också? Å varför är det så viktigt för mig att känna mig vackrare än massa andra människor? Varför bryr jag mig så mycket om det, när jag även hävdar att jag inte vill bli dömd utefter skalet utan vad som finns inuti. Å om det är såhär jag tänker, varför vill jag bli dömd utefter det som finns inuti? Det verkar ändå bara fullt av avundsjuka, oro och egoism. Så vill jag inte bli sedd av andra människor. Då kanske det är bättre att bli dömt utefter skalet istället. Bara inte min osäkerhet lyser igenom. Fast det är nog kört...


Helvete vad negativ jag var här nu då.