Uppdateringsdax

Det är svårt att föra en blogg när man inte har ständig tillgång till internet.
Tenderar att skriva mer irl, numer. spännande. Man får ont i handlederna. det hade jag glömt.
Jag känner mig rätt hel, för tillfället. Bara tentaångesten som lurar

Fick en klocka på posten idag med ett litet brev. det stod "hej snygging" och "tänker på dig" å då fällde jag en liten tår på postkontoret. mycket vuxet.

Att gå på begravning ger en ren sorg. en på något vis lätt sorg som man inte behöver analysera. en skön sorg. I alla fall när det gäller farmor som var 90 och senil. Det är skönt att hon får sova.

Jag både önskar att jag får och att jag slipper jobb i sommar. Pengar är fint. Halmstad är fint. Semester på torpet är jättefint.
Livet är hårt.

Nuova

Jag vill inte säga för mycket. men jag har börjat ett nytt liv. mhm. :)

Sen är det svårt att blogga när man snikar sitt internet från hotellet våningen under... svårt å göra nånting vettigt alls på nätet då, faktiskt. Å nu får jag nog fortsätta att skriva lite, i väntan på att internet kickar igång igen...

Jag TROR att jag lugnat ned mig lite. vilket är fel, jag vet att jag lugnat ned mig lite. med pojk. han kan helt enkelt inte ge mig det jag vill att han ska ge mig. å jag kan inte göra mer än vad jag gjort. vilket känns skönt. jag har försökt. non era colpa mia. sia meglio.

bajs

Jag vill slå sönder saker.

Gr8

Här sitter man i lugn och ro ute å läser en bok vid Arno. Det enda jag vill ha är lite sol, luft och folk runt omkring mig.

Inte en jävla snuskgubbe som kryper upp och ställer sig och runkar framför mig.
Stackars
lilla
människa

vykort

Mmm...
Bubbel, vindruvor, italiensk choklad, dålig italiensk tv, trevligt sällskap på msn, bekräftelse från italienska pojkar, träffa söta Sara i morgon, framtidsplaner...

vad kan man mer be om?
livet är vackert!

Patetisk

Fan fan fan fan kuken.
Varför har jag fått för mig att han träffar någon?! Är det så, kanske? Har jag helt plötsligt utvecklat nått slags sjätte jävla sinne? Å är det sant som jag tror, att han aldrig ångrat sitt beslut? Är det sant som jag tror, att han faktiskt aldrig älskat mig? Att han aldrig skulle kunnat älska mig, även ifall han släppt ned garden? Är det sant att jag inte är rätt för honom, när han är så rätt för mig? Kan det funka så? Jag hatar att vara svag, jag hatar dessa tankar, jag hatar att känna. Ge mig ett hjärta av sten.

Varför känns det som om han aldrig gav mig en chans?
Jag hade kunnat reagera så annorlunda. Har han tänkt på det?
När fan tänkte du berätta det här för mig?
När fan bestämde du dig?
Hur länge har du vetat?
Hur länge levde jag en lögn?

Ååååå jag går sönder.
Lämna mig ifred, dumma hjärta.
Självföraktet är min vän om natten.