Det fanns en tid när jag behövde den här bloggen mer än vad den behövde mig. Nu håller den sig knappt levande, men ibland, då behövs den igen.
Ibland bubblar händelser och saker upp till ytan igen. Ibland kommer det förflutna ikapp. Att andra människors handlingar kan såra så mycket, göra så ont, det hade jag förträngt här i min harmoniska lilla bubbla. Det är sånt man ska förtränga, det är ett sundhetstecken. Har jag hört. Men det finns alltid med, det ligger bara inte på ytan. Förrän någon annan i närheten blir drabbad. Som när historien upprepar sig och man återigen står där som handlingsförlamad åskådare utan de rätta verktygen. Utan de rätta orden för att hjälpa, med sin egen sorg som tränger fram och ut genom tårkanalerna. Handlingsförlamad. Eftersom tiden är någonting som inte går att stoppa. Eftersom det förflutna är någonting konstant. Fakta. Oföränderligt.
Orsak - verkan.
Varsegod: här är ditt liv i spillror. Lycka till nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)