Avundsjuk

Jag är alltid så himla avundsjuk på alla dessa vackra tjej- och kvinnokroppar.
De är så snygga, jag vill också vara så snygg.
Å så smala, jag vill också vara så smal.
Jag blir så avundsjuk, det får mig att må dåligt.

Men jag har ett knep, när jag snurrar in mig i ”fan va ful jag är, jag duger inget till”-karusellen; jag räknar kroppar på stan. En lista med fula människor å en lista med vackra människor. Det får mig alltid att må bättre. För de fula är så många fler. Å då känner jag mig inte så värdelös längre.

Varför tycker jag egentligen att de är fula för? Vad är det som gör en människa ful eller snygg? Har hört nått om symmetri, men vaddå symmetri, det borde väl finnas ful symmetri också? Å varför är det så viktigt för mig att känna mig vackrare än massa andra människor? Varför bryr jag mig så mycket om det, när jag även hävdar att jag inte vill bli dömd utefter skalet utan vad som finns inuti. Å om det är såhär jag tänker, varför vill jag bli dömd utefter det som finns inuti? Det verkar ändå bara fullt av avundsjuka, oro och egoism. Så vill jag inte bli sedd av andra människor. Då kanske det är bättre att bli dömt utefter skalet istället. Bara inte min osäkerhet lyser igenom. Fast det är nog kört...


Helvete vad negativ jag var här nu då.