Ja, det är fint med fest. Det är kul med fest. Man blir så glad i goa vänners lag. Livet känns så lätt å mysigt, å man bara lyser. Det bara lyser om en. Om alla andra också. Tänk om man alltid fick lysa så. Härligt.
Det var förfest på min veranda. Fast så mycket förfest blev det aldrig, för vi var inte klara föränn framåt fyra. Det var en gång en förfest, fast den stannade och kom ingen vart. Är inte det den bästa av fester?
Många gamla minnen blev det, träffar man folk som man inte sett på två år blir det så. Varför blir alla minnen vackra? Resten är förstås inte värt att bli ihågkommet. Roligt med minnen.
Hög på glada känslor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar