Näe, kan inte sova. Går jättedåligt. Svinkasst. Bajs. Går inte alls. Jag tänker på honom. Skiten. Lo stupido. Lo stronzo. Han som fått mig att tvivla. På allt. Jag vill inte längre. Kan jag inte bara få slippa?? Som ett stort ont som gömmer sig i bakgrunden och ploppar fram när jag minst klarar av det. När jag sänker garden för att se om det verkligen är bättre, eller om jag hela tiden bara låtsas, för mig själv, för andra. Ja, titta, det gjorde jag jhu! Fy fan att det aldrig tar slut. Å här står jag och ler. Fånigt. Glatt. Nervöst. Tyck om mig, tyck om mig, jag spricker om du inte tycker om mig! Fan att jag är så skör. Stor, stark, tålig är vad jag vill vara. Världsvan i alla lägen. Lilla jag. Jag är inte stark, jag är övergiven och ynklig. Så jävla ensam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar