Ilskan

I en vecka nu, snart, har jag gått och haft arga monologer i mitt huvud, ett tjugotal nya varje dag, där jag berättat för dig, skällt ut dig, övertalat dig, kört över dig, förnedrat dig, förstått dig och hånat dig för ditt fega, inkonsekventa och obegripliga beteende. På tre dagar har jag fått 15 timmars sömn, för varje gång jag lägger ner boken och släcker ljuset börjar blodet återigen koka och tankarna vandra.

Hur kan du för en sekund tro att ditt beteende inte kommer få några som helst konsekvenser?

Huh

A che ora è la fine del mondo?

P

Det här var ju en ganska sugig kväll. Jag hade tänkt att säga att du

om du var i min situation, där du har gillat en kille sådär till och från i en 2 och ett halvt år, men det inte riktigt blivit av, å det sen lixom händer iaf, utan att du e särskilt säker på att det är det här du vill. Men du känner ändå att, okej, jag testar väl, hur illa kan det bli? Så ni börjar träffas lite sådär sporadiskt, men du känner dig rättså fort ganska klängig. Du känner att alla initiativ är dina, och du får ingen respons, nånstans. Så du blir rättså arg, eftersom att känna sig klängig är bland det värsta du vet, så du slutar höra av dig, efter att du frågat om ni ska göra det ena eller det andra. tre gånger. När du slutar höra av dig, så hör inte han heller av sig. Så, om du var i min situation, hur skulle du göra? skulle du låta det rinna ut i sanden, eller skulle du försöka ta upp det och se vad han säger?

Mhm. Men jag behövde inte säga allt det där, för han säger att

du, jag känner mig väldigt taskig. Men, ja, asså. Jag känner att vi är bättre som vänner.


Själv känner jag att världen suger, du är dum i huvet, och jag får, som vanligt, all skuld och får nöjet att bära alla känslor. Och nej, jag tänker inte vara din vän längre. För du är nämligen dum i huvet. Din jävul.

Lättja

Näe. Hur kul är det att träffa nån som inte ens orkar ta sig upp ur sängen och masa sig över, för att det kräver alldeles för mycket energi? Snacka om att jag är en dålig morot. Screw you. Jag ska inte behöva ta det här. Jag ska vara eftertraktad och den du vill umgås med. hela tiden. Framförallt ska du vilja kyssa mig. HELA tiden.

Mes.

Ute

Jag känner hur kreativiteten flödar men hur inget blir gjort. Jag känner hur orden stångar sina bokstäver ut ifrån skallen och ned på tangentbordet, men inget blir skrivet. Jag känner mig oerhört sugen men tvekar för att slippa ta allt ansvar och all kontroll. Ingenting blir.

Jag lyssnar på Regina Spektor och drömmer mig bort. Jag tittar på Lock Stock and Two Smoking Barrels och sjunger med i musiken. Jag spelar gamla välkända stycken lite sämre än vad jag önskar. Koncentrationen är inte här.

Mmm

Eller?

Sanning

Ärligen snodd från PostSecret

2008

Jag avslutade 2008 med att som tack för all god mat få en spya på mattan från en av gästerna. Så 2009 kan bara bli bättre än 2008. På alla punkter.

Jag började 2009 med 2 timmars samkväm, följt av 1 timmes diskning i min ensamhet. Det artar sig.

Året

Jag kan också.

Ekonomi. Tja, farmors arv och erasmusstipendie hjälpte onekligen. Annars är det nog dyraste året hittills. Inget sommarjobb blev det heller. Fattig student. Familj. En begravd farmor, en begravd gammelmoster, en begravd bror till gräddnos, en bortsprungen katt. Det har varit ett tungt år. Men min bror har gift sig och jag hade en underbar sommar i stugan med mamsen, papsen och katten. Guld värt. Hälsa. En akut blindtarmsoperation i Venedig och en visdomstand senare, konstaterar jag ändå att jag kommit lindrigt undan i år. Inom ämnet förkylningar, vill säga. Kärlek. Efter ett krossat hjärta i början på året så krashade jag. Först i juni träffade jag Mr.Doctor, som var den enda som kunde intressera mig. Sen åkte jag hem till svedala igen, med diverse sporadiska pojkkontakter som följd. England har hitintills resulterat i två mindre lyckade förbindelser, varav P nog smärtar mest. Plugg. Har det varit gott om. Italien gick tillslut riktigt bra, efter mycket slit. England är ett helvete, men lönar sig i längden. Enligt frisören resulterar all min pluggstress i håravfall. Spännande. Vänner. Har jag gott om, och tur är väl det? Tragiskt att jag aldrig kan samla alla i en ask och bära med mig, var jag än går i världen. Vore praktiskt. 2009: Innebär ytterligare ett halvår i England. Sen, vem vet? Borde jobba på sommaren, måste plugga på hösten. Önskar åka iväg till Australien vid årsskiftet: drömmar är till för att uppfyllas.

Snodde upplägget från dig, Malin, men jag kanske inte är helt ute och cyklar när jag påstår att det är ett relativt välspritt sådant...?

Upptecknat

Jag kan inte sova.
Så jag skrev en lista.

Nyår - vilka, var, hur, när, varför?
Plugg
Mat - mindre
Motion - mer
Skottland - boende
Tåg - L till L
P?!
Ring gräddnos - obs!

...listor brukar hjälpa sömnlösa nätter. men jag vet inte jag.
Jag har kanske lite väl mycket ångest, den här natten?

P

Jag tycker så oerhört mycket om dig.
Jag kommer alltid tycka oerhört mycket om dig.
Jag är bara inte helt säker på att det här är rätt sätt att tycka om dig på.

Hjärta&smärta

Okej. Here it comes:

Jag har skrivit 5500 ord på en vecka.
Lämnat in två arbeten.
Drack öl som en svamp igår.
och drog med mig P hem.

Inte bra.

Jamenvisst

Det är mycket musik i videoformat nu.
Men det är också en trip down memory lane för lilla mig. En påminnelse om det som en gång var, det som är och det som komma skall.

Ja, självklart vill jag vara med.

När blir man stor, dock? när är man exakt där man vill vara?

Death

Apati

Det här kommer ju inte bli ett vettigt blogginlägg nånstans, men det gör ju inget...

Kärleken då. Jag tror på den på många sätt. som hur ni visar den till mig, som hur jag visar den till andra och er (hej, hej fina du), som hur den finns i luften vi andas och jorden vi bor på, likaväl som hatet, föraktet och tvivlet som oftare än vad vi önskar invaderar vår tankevärld och våra handlingar. Men den passionerade, besvarade kärleken, den som löser alla problem, den som bara tar över och styr två människor, gör två till en, får själsliga ting att ta över kroppsliga, ger otvingad glädje och frid i själ (bla, bla, bla, you get the picture). Den. Den var alldeles för länge sen. Tillhör den ungdomen? Tillhör den tiden innan bitterheten, tvivlet, sveken, smärtan, ångesten, livskrisen, kaoset? Är den borta?

Jag kan inte längre känna. Känna så starkt som jag en gång gjorde, utan förbehåll, utan tvivel, utan eftertanke. Är det inte sorgligt?

Ibland tänker jag, att allt eftersom man lever, allt eftersom att man upplever saker som är hjärtskärande jobbigt, så vidgar man sitt smärtspektrum. Eftersom man tidigare varit med om någonting som är så jobbigt att man inte längre vill vara med själv, så känner man inte längre lika intensivt för vardagens glädje och sorg. Man vet när det är någonting som sker som verkligen betyder någonting, som verkligen gör ont. Ingenting annat gör någon skillnad.

Att inte positiva saker heller berör, det känns enbart sorgligt.

Oops

Jag tror inte på kärleken längre.

Det är inte alls bra.
Ingenstans

Vorresti?

Quanto ti costa dirmi sempre?
....se poi sempre è una bugia...

Ja, idag har jag gjort nått nytt.
Rättelse: idag har jag gjort något som jag ej gjort på mycket, mycket länge. det var en gång en flicka, en pojke, ett bibliotek, två datorer och ett program som heter msn. Det var roligt. mycket roligt. jag vill haaa! ...suck...

È un fiume in piena di vorrei...

Näe

Kuk.
Jag är kär.