Jag är ett stort fan av Povel Ramel. Ända sen jag var 11 år och såg honom live för första gången har jag fantiserat, ja, nästan som en riktig stalker, funderat på hur jag ska kunna nå honom för att få sjunga med honom. Han har varit min stora idol. Och jag kommer aldrig få chansen att säga det till honom. För jag har fegat.
Detta kommer jag ångra hela mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men det är en viktig lärdom i resten av dina stalkerfasoner - tveka inte i fortsättningen! =)
så sant som det är sagt!
Skicka en kommentar