Jag känner mig lite.. ..tom.. lite.. hmm... lite vilsen. Ny plats, lite tråkiga människor. Eller är det jag som är tråkig, som inte passar in?
Saknar dem som står mig riktigt nära. På riktigt. Ser min själ, ofullständig och naken, som ändå vill mig väl, prata med mig. vara med mig. Öppna mig och öppna sig. Det är på riktigt. Mitt liv här är plast. Eller gladpapp kanske, för trevligt, det är det allt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det var väldigt fint skrivet katten min, mittuppi denna längtan. som så ofta är det när man känner lite av det där stryptaget runt halsen, om än bara fjäderlätt, som de svåra orden blir till klara tankar i en skör text.
jag finns här, för dig. always. puss
Skicka en kommentar