24 september 2006

Gråt

Idag har jag sagt hejdå till Steve Irwin. Såg minneshögtiden för honom på animal planet. Jag grät, grät och grät. Inte var jag ensam om att tro att han var odödlig, inte. Det känns inte nära, men det känns. Jag har upplevt landet han älskade. Jag älskar det jag med. ...Fler och fler delar av det jag ser som min värld kommer att försvinna. Alla ska vi dö. Undrar hur det blir för mig. Oundvikligt, ofattbart. Livets stora gåta...

Allt vi är; vårt förflutna.

Inga kommentarer: