Kanalisering

När jag läser vad jag skriver kan jag tycka att jag är ganska... banal. Å dramatisk. Å lite, lite patetisk som känner att jag behöver skriva där andra kan läsa. Hoppas att folk ska läsa, hoppas att folk inte ska läsa, hoppas på kommentarer, hoppas på att lämnas ifred. Sanningen är ju inte alltid enkel, men jag vet att jag behöver skriva av mig. Annars spricker det. Må det vara banalt jox jag behöver få ur mig, jag gör mig hellre av med det än de saker som är viktiga. Större. Bättre.