Pojkgissel

Hehe. Attans. När vi stod i duschen å skvallrade efter bastubadet vände sig M med något lurigt i blicken och sa "hehe, Klagan, du tycker ganska mycket om P va?" Darn. Jag är så grymt genomskinlig. Så då fick jag ju förklara. Igen. Förklara något som jag helst inte vill ska vara där, känslor som jag helst vill slippa. Varför? Ja, det är jobbigt. Jag är damaged goods som vem som helst å tycker att fan va krångligt och ont att våga släppa in någon igen. Dessutom tror jag att P är lite kär i S, min vackra, fina vän. Som inte är intresserad av honom, utan istället av J. Ja, ett jäkla triangeldrama a là högstadienivå tänker jag icke lägga min tid på. Så, ja, istället står jag här och låtsas som om det regnar. Som om det inte märks att hela mitt fysiska väsen dras till denna människa. Knas. Men jag vägrar att försätta mig i det underläge jag själv placerar mig i när jag trånar efter någon. Nej, istället ska jag skratta och vara glad för att jag får finnas, andas, sjunga och se. Ömsesidig kärlek och respekt är en bonus som inte går att tvinga fram. Den kommer lika plötsligt som den går. Tyvärr.