Instängd

Jag har stängt in mig själv i min lilla lägenhet idag. I min egna lilla värld. Ensam och övergiven. Knappast. Jag har en jäkligt skum sms-dialog på g, å jag vet inte riktigt vad jag ska tänka, göra eller svara. Egokickar är trevligt, jag kan hålla på såhär i evigheter. eller? Fasen, jag är så osäker egentligen.

Idag blev jag frågad varför jag inte har någon pojkvän. Svarade att jag är kräsen, men det känns mer som om det inte beror på mig. Jag finns här, kom hit, hitta mig! Jag är inte upphittad. Ingen vill ha mig. Eller ingen som hittat mig, om nu det låter hoppfullare. Den jag trodde var en hit kastade bort mig, bara sådär. Jag vill inte bli bortkastad så igen.

Jag är väldigt försiktig med mina känslor. Vad jag gör och vad jag känner och vad jag släpper ut eller in har knappt något att göra med varandra. Just nu är jag glad och trevlig, men jag får också väldigt många trevliga egokickar och folk runt omkring mig som vill umgås med mig. Jag är så beroende av andra för att må bra. Jag är så frustrerad över och har så svårt att acceptera att jag är så beroende av andra. Jag vill kunna må bra bara jag. Men då stänger jag av istället, då mår jag ingenting. Nånstans. Jag antar att jag inte är ensam om att känna såhär, men det är jag som är ensam med mig. Jäkligt drygt ibland.

Självömkan är en dygd.