jag?

Är han verkligen så trevligt? Långt borta, distans, mest snack, jag hänger på, såklart. Varför gör jag alltid såhär? ...en dejt, en flirt, en kväll, en jag, en upptäcksresa, en kick en träff mitt i prick!

Å han som jag cyklade hem ifrån vid 11, han ler varje gång jag ser honom. Det pirrar i mig. Men det är inte de där trevliga fjärilarna, näe, det är mest så att situationen gör mig nervös. Å såklart tanken som snurrar runt. Att jag inte direkt skulle ha nått emot en morgonpromenad till. Fasen. Varför handlar jag om dom?

jag kommer inte riktigt på varför jag skriver det här. vill jag att det ska synas? skriver jag för mig själv? eller vill jag att det ska synas, för att jag då skriver för mig själv och får chansen att folk ser mig å hjälper mig med att bära mina tankar? Fast det. äh, det här inlägget ska bort imorn.. men jag borde ju inte känna att det ska skrivas här så att andra människor ska kunna läsa det bra å tycka att det är flyt i språket. Ibland borde jag nog låta bli att skriva. För att det skrivs för att jag vill synas. eller så kanske jag bara skulle vara trött.

Gött att man skrämt iväg eventuella läsare med korkat babbel iaf. Då kan jag börja skriva för mig själv igen. höhö