Hjärndöd. Är det såhär det ska vara? oj. så jobbigt. Tänk va lite jag kan.
Har ingen koll på nånting. Ingen känsla, inte en aning. Shit.
Idag sa någon att vi finns för att göra det lättare för varandra Är det så? Va? Lättare än vaddå? Vad är normen?
Bara frågor i mig nu. Jag är förvirrad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar