Jag har tvivlat på mig själv för mindre.
Tänk om det faktiskt är så som jag befarar, att jag inte duger? Att jag inte pallar det här? Att det är som pappa säger att högre studier sållar ut de som inte kan? Å jag har det inte i mig? Vid varje motgång känner jag inget. Jag känner inte att jag ska på't igen, som alla säger att jag ska göra, att jag ska allt bevisa och visa att jag visst kan. Gör om gör rätt. Men jag kan inte. Jag är värdelös. Orkeslös. Det finns inget där. Jag är en nolla. Inte värd skit. Jag pallar inte att resa på mig. Orkeslös bortskämt skitunge. Det är jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vet du vad? Det är inte alls så, sådetså! Du har bara inte pluggat på ett tag, och har lite dålig diciplin. Men det kommer ordna sig ska du se, just hang in there. I believe in you. :)
Skicka en kommentar