Pånyttfödelse

När jag började skriva här var jag ganska bakis och skakis efter ett krossat förhållande och allmän missanpassning från min sida till samhället i stort. Jag hade nyss kommit hem från Italien och Sverige slog mig som en batong i magen med sin skörhet och närhet. Här kunde jag inte längre gömma mig från mig själv. Jag kunde inte låtsas och all min sorg och smärta höll på att ta över mig, mina tankar, min själ. Det var därför jag började skriva här och klaga. För att stå ut.

Nu är det annorlunda. Nu har det gått ett år sen jag senast såg honom, drygt ett halvt sen jag pratade med honom. Jag har bott in mig på min nya studieort och hittat fina människor i min vardag som fyller upp de tomrum som fanns. Jag är inte ledsen och sårig längre. Jag har mina skavanker, men de är bara det. små sårskorpor.

Därför funderar jag på att göra om det här till en gladblogg. Jag är egentligen ingen Klagan, egentligen är jag en glad positiv tjej med hela världen för mina fötter. Jag har precis börjat hitta tillbaks dit. Det känns för jävla övertrevligt, måste jag säga.

Hej världen, livet är vackert!