Känt mig riktigt nöjd den senaste tiden. Nöjd med att vara jag. Med mina vänner och min familj, men framför allt att vara jag. Är det månne så att jag börjar hitta tillbaka till min trygghet, till min säkerhet? Vågar jag hoppas på det? Oh, det vore så skönt att vara säker igen. vara säker på att jag är bra att jag är värd att vara här, bara för att jag är jag. Att jag har en plats. Ja, det börjar kännas bra igen. Det är för sjutton på tiden, minsann. Det sägs ju att det tar ett år. Nu är det snart ett år sen jag såg honom senast. Och oj vad han har förstört sen dess. Bara genom att vara han. Vilket är knas, betyder det att han inte är bra, bara för att han är han?
Nej, det var nog bara vi som inte blev så bra. På varsitt håll kanske vi är bra båda två. Kanske. Men jag vet inte om jag kan tycka att han är bra igen. Det är kanske nästa steg i rätt riktning? Just nu anser jag honom mest vara sjukt korkad. Jag är ju ett sånt kap. Ägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Äh, tänk inte på honom som något alls. Utan tänk bara på dej själv som den jäkla topptjej du är :)
:) Tack
Skicka en kommentar