Jag försökte komma ihåg vad jag gjort på mina födelsedagar. Det var såklart lätt att komma ihåg förra året. då var jag i Italien och fick mitt livs mysigaste födelsedagsfirande tack vare barnen jag var au-pair åt. Sen kommer jag ihåg när jag fyllde sju, för då fick jag en sony walkman av mamma och pappa. En nyckelpiga landade på min arm och vägrade flyga iväg. Jag hade turkos klänning, blommigt hårband och satt ute på gatan och sjöng högt till Carola. Jag kunde inga texter, en man gick förbi och log åt mig. Jag ägde hela världen.
Nått år hade jag barnkalas och fick en turlespistol som sköt sugproppar. Min bror och hans bästa kompis satte på en nål på den och sköt sönder alla ballonger jag hade hängt upp i träden. Sen gick pistolen sönder och jag fick aldrig leka med den. Är inte säker på att han ännu är förlåten. Jag tror att det var samma födelsedag som jag fick 3 barbies och inte hittade mitt skattkistegömda godis. Min bror hade lagt det under en tegelsten bakom garaget. Han är nog inte förlåten för det heller. Jag fyllde 8 eller 9.
Sen kommer jag faktiskt inte ihåg någon förän när jag fyllde 18 i Australien och min värdfamilj inte grattade mig på hela dagen. Först när mamman kom hem var det någon som sa något. Det var min deppigaste födelsedag någonsin.
När jag fyllde 21 flög jag Herkules upp till Östersund. Det var häftigt. Det var då jag blev flygrädd.
2 kommentarer:
Australien har jag också bott i, i Canberra. Inte lika trist som sitt rykte men det beror nog på sällskapet mer än stan. :) Rasande trevligt land, Australien.
Och grattis på födelsedagen i efterskott. Jag fyller år om en dryg månad och då ska vi (familjen) ha högljudd fest med mycket öl på den lokala puben. :D
Jag tyckte också om Canberra. Fast som du säger, sällskapet gör staden.
Tack tack! fast jag fyller först i juni, men efterskott är alltid efterskott. ;D
Skicka en kommentar