Plock

Det börjar hopa ihop sig. mot jul. När det blir december blir det plötsligt knasigt mycket att göra. dessutom ska man ju klara av att sköta av huvudsysslan studierna. knasigt det där. men me like. att ha mycket att göra. samtidigt som jag tycker att det är himla jobbigt. blir alldeles matt när jag tänker på allt jag ska hinna med. inser liksom inte riktigt att jag faktiskt inte behöver göra allt på en och samma gång. det är ju fler dagar i december än i morgon. lätt att glömma bort.

Det luktar sånt där fusklingonris i hela min lilla lägenhet, vi band kransar inför luciatåg, jag har såklart ingenstans att göra av dom... mmm... älskar att bo smått..är de giftiga månne? som liljekonvalj? jaja, men fina blev dom. iaf en. den andra får A ha på sig. hahaha

Asså, livet är inte så pjåkigt längre. Även ifall ingenting direkt har förändrats. Knasig jag är. Men nu vaknar jag inte mitt i natten av att jag gråter utan att veta varför. Var det här ett steg till i hela komma-över-honom-processen, eller what? Var jag tvungen att känna mig totalt värdelös en gång till för att verkligen ta mig vidare? Å detta sug att veta vad han sysslar med, veta om han fattat ännu, hur ska det tydas? Om alls. Är det inte bäst att lämna allt därhän? som jag gjort hittills. Att tiden läker alla sår är jag levande bevis på. Ingen mer skit. så är det bara.

Fasen Färjestad, vad håller ni på med?! Dessutom på hemmaplan. nej usch. grrrrr....