Meningslöshet

Jag har varit galet dålig på att plugga idag. Gjort mycket annat som var tvunget att göras, men inte pluggat bra. Kanske.. en timme, effektiv tid. Kanske. Om jag räknar snällt. Orka... Är inte säker på att jag har självdiciplinen som krävs för det här. och om jag inte klarar det här, vad klarar jag då? Måste ta tag i mig själv, men vet inte var jag ska börja. Ångest föder ångest och lathet lathet. Ju mer jag irriterar mig på att jag inte gör nått dessto mindre tar jag mig för. Hela jag är en negativ cirkel, utan slut.

Jag vet inte riktigt var jag bör börja. Jag tar inte det här på allvar. Moroten är inte tillräckligt stor. Aldrig. Allt är lätt att skaka av mig. Förutom när någon sårar mig. Tror det är därför, jag skyddar mig själv med att inte bry mig. Om jag bryr mig om någonting blir jag sårbar. Att vara sårbar gör ont. Alltför ont. Varför är vi här? Varför är vi så elaka mot varandra? Så respektlösa, irriterar oss så på varandra. Vad väntar vi på? I morgon är en annan dag, nu är passé, minnen en färglös ihågkomst av det som varit. Åååå jag blir så trött. Vill göra nått annat än det här.

Nej, jag vet inte.