Livet är så jävla orättvist. Så jävla orättvist. Och jag kan inte göra nått. Inte ett skit. Finnas, fortsätta, älska. Men jag vill mer. Jag vill ändra, rätta till, gå tillbaka och ta bort det som är fel.
Jag finns här. Kommer finnas här så länge och så mycket du behöver mig och efter det. Jag vill lyssna och känna med dig, vara ett stöd och en trygghet. Jag går ingenstans. Jag tänker på dig, finns med dig. Och jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar