Gud

Fan fan fan. Jag satt å slösurfade runt lite på myspace, å plötsligt hamnar jag på hans sida. Alldeles kall inombords och får för mig för en sekund att han ser mig. dumbom, klart han inte gör. Hjälp vad obehagligt, var inte jag över det här? Nu kan jag inte sova. ingen ro att sova. drömma dumma saker. Kan jag inte bara få gå vidare? Vill inte ha en till krasch, har ju tänkt mig att jag är över honom. att han inte påverkar mig längre. åsså mår jag illa när jag ser honom på myspace. men det var så oväntat. som om jag skulle se honom på gatan. hur skulle jag reagera? vill/vill inte veta. tänk om det gör så ont som jag är rädd att det ska göra? Kan jag inte bara få träffa någon som får mig bort från baktiden? vill inte vill inte vill inte vara kvar längre.

Om jag släpper garden, om jag gråter en skvätt, lättar på trycket, kommer jag känna att jag sviker mig själv som jag misstänker att jag kommer tycka, efteråt? Jag vill inte gråta mer över honom, han är absolut inte värd det, jag förstår inte varför det tar så lång tid, jo det gör jag, jag gav honom mitt hjärta, men ro hit med det för bövelen! Ledsen, besviken och bedrövad, irriterad på mig att jag reagerar precis som jag bestämt att inte reagera. borde kanske get it over and done with och ta kontakt med honom. ta smällen när han reagerar som den lilla omogna empatilösa pojk han är. jag är inte ens arg på honom längre. jag vill hellre vara arg än ledsen. än känna... djupare.

Var är min gnistrande personlighet, min livsglädje, mitt jag? Ge mig mig tillbaka.
Det borde jag säga honom...